Usch vad jag har varit bölig de senaste dagarna... Går runt och tänker på musikalen hela tiden. Å vad jag vill sjunga! Jag vill bara sjunga! I min klass (jag läser estet-musik) är jag politikern nuförtiden, elevråds nörden som jämt vill diskutera. Men innerst inne så har jag också den där enorma passionen för musiken. Men jag har insett att det inte är en väg att satsa på som karriär, så därför får andra intressen gå först. Men nu, i och med musikalen, auditionen och rollsättningen som kommer ut snart, så väcks den här längtan efter att sjunga och uppträda igen. Det är och har alltid varit min dröm, att få stå inför en tusenpublik och sjunga en sång som betyder mycket för mig. Min längtan i livet finns inom att påverka många människor, men också i att underhålla många människor. Men jag har aldrig kännt sådan ångest för någonting i hela mitt liv, som jag känt för sången, nu under min gymnasietid. 95 procent av mig säger "skit i det! Du kan inte sjunga, och du kommer aldrig kunna det heller." Men det lilla som finns kvar inom mig längtar efter att någon gång kunna sjunga utan ångest, och bara av glädje. För den där glädjen, den har försvunnit. Men jag fortsätter sjunga, i ett ynka hopp om att någon vacker dag hitta den där glädjen igen. Och jag hoppas.

Jag behövde skriva av mig.

Men nu måste jag sova, jag är förkyld så jag måste vila till skolan imorgon. Men jag går runt och tänker så mycket, på så mycket som gör mig bölig hehe. Kanske har med en viss vecka som kommer upp haha! Godnatt i alla fall.

Jepp,
Matilda