Hemma hos mig läser vi Aftonbladet, och precis som Magnus Betnér  så känner jag en stor avsmak för denna tidning. När saker inträffar som måste uppmärksammas för att visa att vi i demokratiska länder med yttrande- och tryckfrihet inte accepterar t ex brott mot de mänskliga rättigheterna, känner Aftonbladets redaktion att andra saker har lite mer betydelse. Stora artiklar om hur den västerländska konsumtionsgalna, ytliga och egocentriska människan ska gå ner två kilo på bästa sätt (så han/ hon kan accepteras av den likasinnade flocken), eller diverse glamourmodell/ fotbollskilles sexuella/ drogrelaterade utsvävelser, känns lite viktigare än pågående folkmord och orättvisor i jag vet inte hur många länder.
     I alla fall så finns det dock väldigt många begåvade journalister på Aftonbladet. Ett exempel är den ganska så nyanställda Katrin Kielos som numera skriver ledare för tidigare nämnd tidning. En av mina lärare, den feministiska levande encyklopedien Urban, har varit på mig under en längre tid om att jag borde kolla upp denna Kielos. "En ung smart socialdemokrat som du kan se upp till. Och hon är blond också!", ja så nu har jag läst en del av hennes krönikor, och ja, hon har mycket att säga. Och hon mycket mer insatt än jag själv i  många frågor, but I´m getting there.
Här är en krönika av henne, från internationella kvinnodagen (eftersom jag brinner för jämställdhetsfrågor).

En annan krönikör på Aftonbladet är den begåvade, ihärdiga (24 år och redan skrivit två böcker och ett stor antal krönikor och artiklar för Antobladet) Ronnie Sandahl. man märker i hans krönikor att det är en författare som skriver, och bra är dem, hans krönikor. Gillar att han skriver mycket om smyrasismen som växer, det behövs personer som Sandahl som säer emot och påvisar det att det oftast fattas fakta i människors argument i sådanna frågor...  Här är hans senaste krönika.


 
Katrin Kielos  & Ronnie Sandahl

Thats All,
Matilda